Generellt
Kursen erbjuds på masternivå under varje vårtermin. På den officiella kurs sidan ges kursen följande generella beskrivning:
Emnet har både en historisk og en aktuell dimensjon. Historisk dreier det seg om ulike mål og modeller for litteraturformidling for undervisningsformål. Med hensyn til vår tids skole fokuseres det på formidling av skjønnlitteratur (resepsjonsteori og resepsjonsstudier), samt på stoffseleksjon (bl.a. kanon) og konteksualisering. Emnet omfatter dessuten spørsmål knyttet til lesekompetanse, lesevaner og lesepreferanser (herunder også tema som kjønn og lesning) og lærebokstudier. Pensum finnes på emnesiden for hvert semester.
Antal studenter har varierat från år till år. Under våren 2014 skedde en glädjande ökning av antalet studenter; 29 studenter kvalificerade sig för examen och av dem utexaminerade 28 st. Det innebär i stort en fördubbling av antalet studenter och är därför anmärkningsvärt, om det visar sig uttrycka en långsiktig tendens. Blivande lektorer med norska som centralt undervisningsämne bör enligt min uppfattning starkt rekommenderas att skaffa sig den avancerade kompetens i litteraturdidaktik med tillämpning på nordisk litteratur som egentligen bara kan ges inom den nordiska litteraturvetenskapen.
Evaluering
Vid sista seminariet genomförde undertecknad, dels en muntlig utvärdering av kursen, dels en skriftlig kursvärdering med hjälp av det standardiserade emnesvurderingskjema som allmänt brukas. 19 studenter inlämnade formuläret. Vid en sammanfattning av studenternas attityder till emnet, framträder ”i alt” en positiv bild: 4 studenter är ”Svært godt førnøyd”, 13 är ”Godt førnøyd” och 2 förklarar sig ”Middels førnøyd”. Ingen student har kryssat för de två lägsta alternativen. Med tanke på att emnet är teopretisk utmanande och fordrar ett stort mått av självständig teoretisk reflexion från varje student, är detta ett positivt tecken på att kursen fungerat enligt intentionerna
Se bifogad sammanställning av formuläret i dess helhet.
Lärare
Sten-Olof Ullström var kursansvarig och lärare vid samtliga seminarier utom två). Vid de båda övriga medverkade dels Kjell Lars Berge, dels Astrid Roe med läroplansfrågor respektive literacyproblematik i anslutning till PUSA-undersökningarna.
Allmänna förutsättningar
Kursen ges på avancerad nivå och studenterna rekryteras bland dem som är behöriga på masternivå. Kursen är i första hand relevant för blivande lektorer i norska och flertalet studenter kom följdriktigt från lektorsprogrammet eller tillhör de studenter i nordisk litteratur som tidigare gått eller som avser att gå PPU och få behörighet som lärare. Ett antal studenter var också ”återvändare”, dvs. tidigare utexaminerade lärare som önskade fortbildning i litteraturdidaktik. Yrkesrelevans var också en viktig faktor bland dem studenterna åberopade som grund för sitt val att läsa kursen. Kursen närmar sig som framgår av emnesbeskrivelsen , litteraturdidaktiken från teoretiska utgångspunkter och, fastän all didaktik har en inriktning mot praxis är den inte primärt fokuserad mot undervisningens hur, dess metodiska sidor. Flertalet studenter var medvetna om denna dimension. Någon enstaka student gick också in i studierna i tron att kursen var mer metodinriktad än den rimliga avsikten, lite förvånansvärt
eftersom skillnaden mellan didaktik och metodik problematiserades på såväl seminarier som i pensum.
Pensum
Litteraturdidaktiken omspänner ett vitt fält, bl.a. kanonforskning, ämneshistoria, receptionsteori, klassrumsstudier, läroplans- och literacyfrågor. Såväl pensum som seminarierna vill fångar in dessa olika aspekter. Pensumtexterna har hämtas från en norsk, svensk och dansk vetenskaplig diskuskurs med inslag från tysk och amerikansk teoretisk tradition. Det gör kursen internordisk och skapar den internationella anknytning som är önskvärd och nödvändig.
Vid samtal med studenterna om evalueringen framkom att pensum i huvudsak uppfattades som relevant. Några texter, t.ex. den danske didaktikern T. Illum Hansens Kognitiv litteraturdidaktik ligger på en förhållandevis hög nivå och är knappast lättillgänglig men bilden är att studenterna i de flesta fall tog sådana utmaningar på rätt sätt och läste även avancerade texter med behållning. Hansens bok är samtidigt för det första nyproducerad och därför uppdaterad i förhållande till dagens skandinaviska undervisningskontext, dels nydanande och utmanande i sitt teoretiska sätt att förhålla sig till didaktiken, och motiverar därför väl sin plats i pensum.
Undervisning (undervisningsformer, timeantall, spredning over semesteret, obligatoriske aktiviteter, kvalifiseringsoppgaver)
Undervisningen anordnades i form av seminarier, med undantag för ferier (påsk) och studieveckor, under varje vecka
Om man ska tro studenternas utsagor i deras evalueringsscheman har de upplevt undervisningen som positiv och utvecklande: 2 studenter anser att undervisningen motsvarat emnets innehåll Svæet bra”, 17 studenter svarar ”Bra”. Ingen evaluserar detta lägre.
Studenterna erbjöds ett val mellan en muntlig och en skriftlig form av kvalificering. Speciellt viktig var den muntliga kvalificeringen. Vid en muntlig kvalificering presenterar studenten en vald pensumtext utifrån en angiven problemformulering. Formen blev populär och sammanlagt 14 studenter valde den muntliga formen. Eftersom så många studenter (hälften av de senare examinerade) valde att genomföra sådana uppgifter, ingick en eller två föredragningar kring pensumtexter och en relevant problemställning i nästa varje seminarium. Det gav enligt min uppfattning kursen ett dialogiskt inslag som underströk dess seminariekaraktärer och inbjöd de studerande att delta aktivt med inspel vid undervisningen. Den muntliga kvalificeringen bör därför uppmuntras i fortsättningen. Samtliga muntliga kvalificeringar hade en god kvalitet, några mycket god enligt min värdering. Dessa muntliga framläggningar fungerade väl, i synnerhet om man betänker att de har en pedagogisk spridningseffekt, och normalt gav upphov till inlägg från övriga studenter samt diskussion. Samtidigt kan det vara viktigt att de studenter som så önskar kan välja den skriftliga formen. I muntloig utvärdering var studenterna accentuerat positiva till den muntliga formen, liksom möjligheten av välja form.
Resultaten av de skriftliga kvalificeringsuppgifterna varierade på det sätt som är vanlig vid vår kursverksamhet. Några mycket goda texter, några med större eller mindre brister. En student presterade en kvalificering som inte höll måttet i första versionen, men som kunde godtas efter en komplettering.
Inte förvånande tenderar de studenter som deltar vid flertalet seminarier och är aktiva där att lyckas väl med dessa uppgifter, medan de mindre goda presentationerna står att finna bland dem som mera sällan deltar.
Resurser och logistiska förutsättningar, infrastrukturfrågor
Undervisningen ägde rum i PA Munch seminarrom 13, en ändamålsenlig lokal som fungerade väl.
Såväl lärare som studenter använde Power point-presentationer som underlag för upplägg eller undervisning. Studenternas aktiva medverkan via presentationer av pensumtexter och didaktiska problem är särskilt adekvat med tanke på den praxisaspekt som kännetecknar även den vetenskapliga deskriptiva didaktiken. Det är viktigt att planera undervisningen så att blivande lärare agerar i seminarierummet.
Även Classfronter har stor betydelse vid etablerandet av en undervisningskultur. Fronter användes regelbundet, dels till att (i efterhand) lägga ut power point-presentationer eller (i förväg) kompletterande relevanta facktexter. Fronter spelade också en viktig roll för kontakt påminnelser etc. och, i viss mån, diskussioner mellan seminarierna eller genom att rent generellt tydliggöra information av värde. De skriftliga kvalificeringsuppgifterna insändes och evaluerades via en innleveringsmappe på Fronter.
Till infrastrukturen hör även möjliggörandet av tillgången till pensumtexterna. Här uppstod problem. Studenterna var som angetts betydligt flera till antalet än prognosticerat. Den omständigheten bidrog till att varken kompendium eller böcker vid kursstarten fanns tillgängliga till fler än cirka halva antalet studenter. En eller två studenter blev helt utan och fick söka låna sig fram. Den mest basala förutsättningen för seminarieverksamheten är att studenter och lärare kommer till seminariet väl förberedda för att dryfta de pensumtexter som ligger till grund. Utan tillgång till texterna kan ett sådant högre seminarium egentligen inte genomföras, utan kommer att förvandlas till en lärarbaserad presentation som närmar sig föreläsningen som genre. För såväl lärare som studenter innebar detta både reella problem och irritation eftersom en så basal förutsättning inte kunde uppfyllas förrän senare under kursen. Kanske en tidig avläsning av tendenser vad gäller deltagarantalet kan leda till en korrigering av beställningar av kompendier och böcker i tid? Studiet av Thomas Illum Hansens ovan nämnda bok som delvis är av introducerande karaktär kunde dessvärre enbart läsas av än häften av de studerande, därför att beställningen från Danmark tog tid. Det vore av stor vikt för verksamheten om denna typ av problem kunde undvikas eller minimeras i framtiden.
Dessa problem tycks vara en paradoxal effekt av en ökande popularitet. Jag tror inte att problemet är så enkelt att det handlar om någons eller någras fel. Dock borde det vara möjligt att lösa. Om vi inte möter denna typ av fluktuationer i studerandeintresse i god tid, finns risken att studentantalet åter pressas tillbaka mot det tidigare antalet studerande.
Examen
Kursen har 3-dagars hemmaexamen. Studenterna tilldelas två alternativa skrivuppgifter som har hög relevans och där pensum skapar ett gott underlag för reflektion och textproduktion. Examensformen är såvitt jag förstår den form som studenterna föredrar. Resultaten vid årets examen var varken anmärkningsvärt höga eller låga utan följer i stort sett en normalfördelningskurva: 31 studenter var anmälda till kursen. 29 studenter kvalificerade sig till examen och en drog sig senare ur. Bland de återstående 28 studenterna erhöll 2 stycken betyget A, 4 fick B, 14 fick C, fem fick D och 2 fick slutligen E. Ingen student underkändes. Stort sett fördelar sig studenterna på den normalfördelningskurva som Bolognaprocessens betygsfördelning (teoretiskt) förutsätter.
I den skriftliga utvärderingen får semsteroppgave och hjemmeoppgave klart flest röster med knapp övervikt för den förstnämna (11 mot 9). Notabelt är att mappe och muntlig examen får tre röster vardera.
Kursbeskrivningen ”emnebeskrivelsen” och lärandemålen
Ämnesbeskrivelsen (se ovan) är informativ och den återspeglar kursens innehåll väl. Lärandemålen var följande:
Studentene skal kunne reflektere over og analysere litteraturformidling i skolen, dels i lys av faghistorisk kunnskap, dels i lys av nyere forskning og debatt om litteraturresepsjon, om kanon og kanondannelse, om læremidler og om litteraturundervisning som kulturskapende og kulturbekreftende praksis.
De lärare mål som formulerats är relevanta för lärande och undervisning bygger på ämnesbeskrivningen. Samtidigt är de enligt min uppfattning alltför generella och borde specificeras för att bättre kunna ligga till grund för en utvärdering av måluppfyllelsern. Det gäller i synnerhet som den vetenskapliga didaktikens, särskilt litteraturdidaktiken, har en komplex flervetenskaplig karaktär och en svårfångad men viktig gräns mellan deskription och normativitet vad gäller litteraturundervisningens varför-, vad- och hur-frågor.
Studenternas egen arbetsinsats
Om man söker döma utifrån studenternas evalueringsformulär så varierar deras insatser mycket. Det stämmer väl med mitt intryck som lärare. 4 uppger att de borde ägnat förberedelserna mer tid medan 13 anger att förberett sig ganska väl. Några borde nog ha ägnat studierna mer tid och hade då sannolikt förbättrat sina resultat. Den spridning som betygen visar ger ett belägg för detta, där 7 studenter presterade under normalbetyget C, ger belägg för påståendet. Samtidigt skriver studenterna att såväl pensum som inslagen i undervisningen varit både krävande och spännande vilket indikerar en lyckad och utmanande uppläggning.
Avslutande reflektioner
- Med tanke på att en stor (växande) andel av våra studenter utbildar sig till norsklärare har kursen hög relevans. Det bör fortsatt prioriteras. Det ökade studentantalet närmar kursen till en doimensionering som är rimlig med tanke på lektorsutbildnings poisition i det nordiska litteraturstudiet. Det bör därför om möjligt söka bibehållas och gärna öka något ytteligare.
- Lärarutbildningen tillhör vår mest centrala uppgift inom undervisningen. Åtminstone cirka 80 procent av dem som normalt inleder studiet av nordisk litteratur i grundkursen (NOR1300) avser att bli lärare. Enligt min uppfattning bör där ILN och vårt fag, Nordisk litteratur, finna fler vägar att både bibehålla en stark och högkvalitativ undervisning i den nordiska litteraturen som sådan och att förstärka yrkesrelevansen för dem som utbildar sig till lärare.
- Min uppfattning är dörför att vi bör överväga att dels ge ett didaktikämne på bachelornivå, dels ett ytterligare fördjupande på masternivå. Det skulle underlätta en tillfredsställande hantering av den rika och mångfasetterade stoffmassa som ingår i didaktiken som fält: nu söker den nuvarande kursen greppa allt, vilket enligt min mening kan ge en splittrad karaktär på 4000-nivå där ett mer avancerat fördjupningsperspektiv är önskvärt. Bachelorkursen kunde ha mer introducerade karaktär och ge den studerande en inblick i det omfattande litteraturdidaktiska fältet )bl.a. kanonfrågor, ämneshistoria, receptions- och tolkningsteori, teoerier ämneskonceptioner, adekvat klassrumsforskning och läroplansteori med diskursanalytisk inriktning osv. , medan masterkursen med fördel kunde gå mer på djupet inom några utvalda centrala delar av detta fält. Några studenter efterlyser ännu mer tid till atrt gå på djupet i litteraturdidaktikens mestr komplexa delar och kunde i så fall enklare tillgodoses
- Masterstudiet (gärna grundat på en bachelorkurs) bör även fortsättningsvis rekommenderas studenter med lärarinriktning. Fler lektorer i norska ute på skolorna bör tillföra en kompetens som grundlagts via de djupare insikter i litteraturdidaktik som en master kan ge. Ett exempel på ett fördjupningsfält som nästan saknas i dagens kurs är hermeneutiken som skapar en nödvändig teoretisk bakgrund till receptionsestetiken eller den moderna kultursociologin som grund för kontextualisering av litteraturstudiet, kanonfrågor liksom genus-, etnicitets- och klassfrågor i dagens litterära skolfag.
Sten-Olof Ullström