Nettsider med emneord «Sverige»
Pandemien raser videre i verden, men i Danmark er den snart forbi. Hvordan kan man forme og omforme en samfundskrise? Det handler om brugen af fornufts- og følelsesappeller over tid.
Et kjennetegn ved krisekommunikasjon som felt er de ulike formene for press en krise plasserer på organisasjoner. Presset kan være i form av krisens konsekvenser, press for å løse krisen og ikke minst et press på organisasjonens kommunikasjonsarbeid. I en langvarig krise, slik som den pågående pandemien, er det heller ikke umiddelbart klart når presset kommer til å slippe opp. En form for press er mengden kommentarer som mottas på sosiale medier, og behovet for å håndtere disse på en god og effektiv måte. En utfordring vi derfor studerer er hvordan kommunikasjonsansvarlige kobler seg fra meningsutvekslinger.
«Vi tror at...», «Det vet vi ju inte än», «det er stadigvæk en hypotese», «vi har jo ikke den perfekte evidens», «Det er mange usikkerheter rundt dette». Slik har de skandinaviske helsemyndighetenes medisinske eksperter snakket i mediene under koronapandemien. Usikkerhet er nemlig ett av de ordene som best beskriver COVID-19-viruset og den påvirkningen den har hatt på livene våre. Hvordan kan ekspertene bevare sin sin troverdighet og sitt ekspert-ethos samtidig som de må innrømme usikkerhet og manglende kunnskap?
I dagarna släpptes boken Flocken av journalisten Johan Anderberg. Drygt trehundra sidor om hur Folkhälsomyndighetens strategi för att hantera pandemin utformades och implementerades förra året. Bokens källmaterial består till stor del av inofficiell information. Genom att gå igenom ett stort antal mejl har bilden av pandemihanteringen klarnat, beskriver nyhetsrapporteringen. Metoden är han inte ensam om som grävande journalist i COVID-19-krisen. Emanuel Karlsten som belönades med Stora Journalistpriset förra året för sin rapportering om coronahanteringen, har också skrivit uppmärksammade reportage med stöd i ett stort antal utbegärda mejl. Å ena sidan kan man konstatera att journalistiken använder de digitala arkivens möjligheter och granskar maktutövningen. Det måste betraktas som positivt. Å andra sidan väcks frågan: Hur kommer det sig att uppgifter av stort allmänintresse blir offentliga på det här sättet?