Teater.
...
Svenska teatern, hvars nyårspjes, märkligt nog, ännu drar folk, har tagit ett djärft steg in på ett annat område än dess vanliga i och med uppförandet af Henrik Ibsens nyaste skådespel Hedda Gabler, som första gången i öfvers. af Tor Hedberg gafs den 19:e. Salongen var i det allra närmaste fullsatt, och publiken följde med spänd uppmärksamhet gången af den store skaldens egendomliga drama, utan att egentligen få det dunkel skingradt, som vid läsningen ligger som en tät dimma lägrad kring styckets hufvudperson. Fru Hwasser-Engelbrecht var i detta hänseende ej fullt lycklig; man fick ej af hennes framställning figuren klarare för sig. Måhända orsakades detta däraf, att skådespelerskan af princip höll rollen alltför reserveradt och knappast ens glimtvis lät det demoniska drag hos Hedda framskymta, detta djupt otillfredsställda i hela hennes väsen, som, då det ej finner plats för sina fordringar på lifvet, urartat till en iskall egoism, som endast med förakt ser ned på sin «tarfliga», hvardagliga omgifning. Då händelsen för Eilert Lövborg i hennes väg, lefver hon för ett ögonblick upp igen i vildt begär att åter fängsla denna ursprungliga natur, som hon en gång i feghet stött ifrån sig, vid sig, den öfverlägsna, och sålunda rycka honom från den i hennes ögon obetydliga kvinna, som vunnit hans kärlek. Dessa skiftningar i rollen ville man se mera markerade än i fru H.-E:s framställning, som trots detaljer af mycket god verkan nu vardt alltför entonig och färglös. I öfrigt gafs stycket ganska förtjänstfullt. Hr. Olssons Tesman hade många lyckade drag, likaså hr Engelbrechts assessor Brack, hr Zachrison var en ingalunda förkastlig Lövborg och fröken Seelig en, synnerligen i styckets förra hälft, alldeles förträfflig Thea. Äfven fröken Rylanders «tant Julle» bör nämnas med beröm. Svenska teatern hade sålunda heder af sin «Hedda Gabler»-framställning, och alla teatervänner äro också dess direktion tack skyldiga för att vi från scenen fingo skåda denna nya, trots allt hvad däremot kan anmärkas, så mäktiga produkt af den störste nu lefvande dramaturgens snille. Stycket gick likväl ej många gånger och har redan blifvit nedlagdt.
...
J. A. R-m.